Nu drar det ihop sig mot målgång

Foto: Marcelo Kato/Pixabay

När en som jag är van vid att jobba på ett medelstort företag med sedan länge skrivna recept på innehåll, visioner och mål, med en fungerande IT-avdelning och personal med färdiga rollbeskrivningar är det här att jobba i projekt och ideell förening något helt annat.

Det är utmanande och häftigt att skapa något nytt tillsammans med ett gäng mycket begåvade unga människor. För här står vi nu, sex månader från mål. Vi har kommit långt och lärt oss så mycket allihop, det kan jag verkligen skriva under på. Nu är vi inne på upploppet av vårt arvsfondsprojekt, och det råder febril verksamhet kring företagsstart och långsiktig överlevnad. Det jobbas på projektidéer, och kunskap om företagande samlas in, samtidigt som det jongleras med bokproduktioner, marknadsföring och jakt på nya inkomstgivande kunder. Det är många beståndsdelar som sätts ihop, en och en, två och två, för att bestämma vad en roll ska innebära, på vilket sätt jobbet ska utföras och vilka individer som ska arbeta i samma grupp. Och vad ska vi egentligen stå för? Vad är våra mål, vår vision och vilka värderingar ska det egna företaget grunda sig på?

Det arbetet börjar alltid någonstans, även medelstora företag har stått där någon gång, med en väska full med idéer och människor med stor potential.

Åren har varit både lärorika och mycket produktiva. Det är bara att läsa våra tidigare blogginlägg för att se att här står det verkligen inte still någonstans. Det är fantastiskt att se hur långt både gruppen och respektive individ har kommit på den här tiden. En del har varit med sedan starten, andra har börjat det senaste året, och andra har bidragit till projektet och sedan valt en annan väg.

Jag känner mig pirrig, nyfiken men samtidigt lugn inför månaderna framför oss. De kommer bli fullspäckade för alla inblandade. Böcker ska ges ut och redaktionen ska lämna sin arvsfondstrygghet och ta ett steg ut i en annan verklighet.

Sin egen!

//Anna, projektledare

 

 

 

 

 

 

 

Augustgalan 2017

Igår firades Augustgalan för 29:e året i rad på Konserthuset i Stockholm. Delar av redaktionen var där för att heja på de nominerade, fira vinnarna och mingla med andra bokälskare. Det startade med bubbel och mingel i foajén. Vi fick sedan en presentation av de nominerade till Lilla Augustpriset, som är ett pris för ungdomar mellan 16-20 år. Efter en timmes mingel var det dags för själva galan med prisutdelningar och underhållning. Vinnarna blev:

Lilla Augustpriset: Saga Miketinac, Den röda cykeln

Årets svenska fackbok: Fatima Bremmer, Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström. Forum.

Årets svenska barn- och ungdomsbok: Sara Lundberg, Fågeln i mig flyger vart den vill. Mirando bok.

Årets skönlitterära bok: Johannes Anyuru, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Norstedts.

Jag tycker att prisceremonin var trevlig och lite spännande. Den var också lagom lång, strax över timmen, så precis när jag började bli lite trött på att sitta still så var det dags för sista priset. Det som imponerade mest på mig, och som jag kommer att minnas i efterhand, var vinnaren i Lilla Augustpriset, Saga Miketinac. Inte nog med att hon var nominerad med två noveller, hon ägde även scenen under sitt tacktal. Ingen av de betydligt äldre författarna, eller de andra på scenen, berörde mig så mycket som Saga. Jag skulle bli förvånad om vi inte inom några år ser bokhandlarna fronta böcker med hennes namn på. En rolig sak var att vi fick en liten bok när vi gick med alla de nominerade till Lilla Augustpriset i. Den ser jag framemot att läsa!

Efter prisceremonin var det åter dags för mingel och supétallrik. Vi gjorde vårt bästa för att mingla runt i den vackra salen, men tyvärr var ljudnivån väldigt hög. Det gjorde det lite svårt att prata,så till slut hamnade vi i en grupp tillsammans och hade det väldigt trevligt ändå.

Om jag får möjlighet så besöker jag gärna Augustgalan 2018, då det är 30-årsjubileum. Kanske bjuds det på något lite extra då, det får vi se om ett år. Jag har i alla fall blivit stor förespråkare för gala, bubbel och glamour på en grå måndag i november!

/Ida Johansen

 

Boksläpp 2018: Barnbok om Aspergers

Att lära sig simma för Marcus var “som att bestiga världens högsta berg iförd simfötter”. Simskolan funkade inte eftersom han inte ville blöta ner huvudet och fick panik om det kom skvätt i ansiktet. Efter privatlektioner med mamma på dagar med mindre folk i simhallen lossnade det äntligen. Några simtag med korv, några tag utan.

 

Barnboken Livet som det kan vara av Nina Lövehagen kommer ut sommaren 2018 och skildrar vardagen för en åttaåring med autismspektrumdiagnos, de utmaningar han stöter på och hur han tar sig an dem. En rolig bok även för äldre läsare och som dessutom passar bra som diskussionsunderlag för människor som vill förstå sig själva och folk i sin närhet bättre. 

I veckan har jag haft nöjet att jobba med Ninas fina illustrationer. Jag gillar hur Nina i sina bilder med enkelhet förmedlar så mycket värme och humor. Samspelet mellan text och bild är baserat på sociala berättelser, även kallat ritprat: “ett verktyg som kompenserar för flera av kärnsvårigheterna vid autism: kommunikation, socialt samspel, mentalisering (perspektivtagande) och förmåga att föreställa sig saker.”* Illustrationerna är linjeteckningar, den ni ser ovan har jag byggt ut och färglagt till bokens säljblad.

 

2/12 står vi på TellUs bok- och berättarmässa i Linköping. I vår monter får ni mer information om Livet som det kan vara och våra andra kommande titlar. Vi ses där!

 

/Nora

 

* Borglund, Marie (2006). Sociala berättelser i praktiken: En studie om att använda sociala berättelser med elever i behov av särskilt stöd. C-uppsats. Örebro universitet: Pedagogiska institutionen. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:137469/FULLTEXT01.pdf  [Hämtad 2017-10-15].

Autism, energi, vatten och grund.

Det händer att jag har svårt att förklara för folk hur min autism påverkar mig. Om de bara har träffat mig när jag är pigg, glad och har mycket energi över, så förstår jag dem. Det har tagit lång tid för mig själv att förstå, just för att det skiftar så mycket från dag till dag. Det hjälper inte att många av de problem jag möter är helt nya för mig, de dök upp efter att jag  gick in i väggen för några år sen. Inte så att jag blev autistisk då, det har jag alltid varit, men jag förlorade förmågan att höja mig över många av svårigheterna som kommer med min funktionsuppsättning.

Just begreppet ”att höja sig över” gav mig en bild, som har hjälpt mig att både förstå själv och förklara för andra hur energi kan funka för någon som är autistisk, och varför saker är så olika svåra vid olika tillfällen.

Blått hav med gröna och steniga öar.

Bild: Alba Lundström Ramírez

Tänk dig en sjö, med öar och grund. Vattnet stiger eller sjunker beroende på hur mycket energi och ork jag har. Att ta sig över sjön är att ta sig igenom en dag. När vattnet är högt ser du bara några få öar, men när vattnet sjunker blir de fler och fler, så att det till slut är mer som berg och dalar med pölar mellan.

När jag har mycket ork så märker jag inte ens av många av svårigheterna. De ligger långt under vattenytan. För mig betyder det att jag kan sortera bort störande ljud, jag kan ta enkla beslut utan att ens märka att det kräver energi att bestämma mig för om jag ska ta på mig jackan eller skorna först, om jag ska börja med att vattna blommor eller med att plocka undan disk. Jag kan uppfatta om folk är sarkastiska när de pratar eller om de faktiskt menar vad de säger, och jag är dessutom helt okej med om jag inte fattar exakt. Alla de öarna ligger under vattenytan.

Om jag däremot har mindre ork – jag kanske har sovit för lite, eller är stressad, eller har råkat äta för lite till frukost – då sjunker vattnet undan med den saknade orken, och nya öar dyker upp. Jag kan inte längre glida över dem, utan blir tvungen att antingen ta mig runt dem på olika sätt. Istället för att filtrera bort barnskrik på tåget så att jag inte ens hör det, måste jag bita ihop och stå ut eller försöka dränka det med musik i hörlurarna. Varje gång något är det minsta otydligt blir det som att skrapa botten mot ett grund, vilket dessutom gör att nästa grund sticker upp ännu lite mer.

Har jag tur så blir det en bra dag ändå. Men det kanske tar lite längre tid att ta sig fram. Och när jag säger att det tar mer tid så är det inte bara i liknelsen, allting tar bokstavligt talat längre tid. Jag tänker långsammare, pratar långsammare, kan inte göra lika många saker samtidigt, behöver en extra stund att förstå vad folk säger om de byter ämne. Även om det är frustrerande är det ändå okej, det går att fungera.

Men det tar också mer energi att navigera igenom dagen på det här sättet, fler och fler saker blir jobbiga, vilket gör att energin sjunker ytterligare. Och det här kan bli en ond spiral. För varje grund jag stöter på, dyker fler upp. Det är saker som jag en vanlig dag kunde hantera, inte ens skulle lagt märke till, men som nu blir större och svårare för varje ny situation.

Det gör att en dag som börjar med en trött morgon gör att jag störs mer av att det är mycket folk på tunnelbanan, vilket i sin tur gör att jag lättare blir frustrerad om saker inte går som jag vill på jobbet. Allting som avviker från bilden jag har i huvudet av hur saker ska gå till, känns hemskt. Och den frustrationen drar så mycket energi att ett skrikande barn på tunnelbanan hem gör att jag sitter spänd i hela kroppen och får svårt att andas, och vid det laget är det så gott som garanterat att vad min partner än säger när jag träffar hen, kommer jag att bryta ihop för att det på något sätt var fel.

När jag förklarar det här, låter det ganska självklart. Men utifrån, för någon som inte tänker på det, kan det bli förvirrande. Ena dagen kan jag vara glad och social, prata med främlingar och till och med njuta av det, hantera att planerade saker ändras och läsa mellan raderna i vad folk säger. Nästa dag stirrar jag tomt framför mig så fort saker inte blir som jag tänkt mig, pratar långsamt och har svårt att förstå ironi. Det är inte så att jag är mindre autistisk i det första exemplet. Jag har bara tillräckligt med energi för att glida över de grund som uppstår när mitt sätt att fungera krockar med världen.

/Alba Lundström Ramírez

Visst lyssnar någon idag!

I början av sommaren fick vi in ett spännande förslag på en bok. Författaren ville göra en guide till organisationer som en kan ringa när en är i behov att prata med någon. Ett hjälpmedel för unga att få stöd i sin psykiska ohälsa.

Tyvärr är det så idag att det inte är helt lätt att veta vem en bör kontakta när behovet uppstår. Det finns ingen tydlig guide och det är inte helt lätt att googla sig till information när en mår så psykiskt dåligt. Därför tyckte vi i redaktionen att detta var en superbra idé och vi nappade direkt. Arbetet med boken har just börjat och den förväntas komma ut på marknaden under sommaren 2018. Det är så spännande att börja ett bokprojekt och att få vara med i processen från idé till bok. Dessutom känns denna bok väldigt viktig, vilket gör arbetet extra roligt och givande. Jag ser framemot ett år fyllt med intressanta diskussioner. Men först ska jag ha lite semester!

/Ida Johansen

Dynamo är på väg mot självständighet med stormsteg!

Dynamo förlag är, som de flesta vet, arvsfondsfinansierat med en livslängd på 3 år i dess trygga händer, men i juni 2018 blir vi självständiga och ska stå på egna fötter. Men med den här guldstarten vi fått, har det inte bara finansierat oss, det har lärt oss allt som ett förlag ska kunna för att flyga vidare med god luft under vingarna. Tiden vi har fått har gett oss otroliga lärdomar och erfarenheter, goda kontakter samt publicitet och möjlighet att ge ut ett antal olika författare. Dynamo förlags vision är att framställa litteratur som har med psykisk ohälsa att göra. Det är litteratur om vägledning, kunskap, handböcker men också en hel del skönlitteratur om psykisk hälsa och olika diagnoser. Allt som har ett budskap inom denna genre tar vi in och granskar.

Just nu har vi en last med manus från olika författare som skickat hela, delar av manus eller enbart en idé, och vi tycker det är jättekul!

Det som ska gå i tryck just nu är en barnbok om OCD – ”Iza, en björn med tvångstankar” samt en handbok i uppdrag ifrån schizofreniföreningen. Sedan har vi även antagit ett manus som handlar om ASD (Autismspektrumdiagnos) och heter ”Livet som det kan vara” med en målgrupp på 6–12 år och vi har även antagit en journalist som vill ge ut en bok om vägledning för psykisk hjälp för unga.

Dynamo förlag har fullt upp och vi ser med spänning på framtiden och vad vi kan åstadkomma som ett erkänt förlag med en nisch som psykisk ohälsa- ett stort samhällsproblem. Vi vill ge ut litteratur som kan komma att vara till hjälp för många på olika sätt.

 

/Natalie Sawan – Redaktionen

Problemet med “jag vet precis hur det känns” eller ”Men alla tycker att det är jobbigt med kallprat!”

Sen jag själv fick min Aspergersdiagnos har jag märkt av ett problem som jag inte var beredd på innan. Det är inte alla som säger “Men det tror jag inte, du som är så duktig/social/begåvad”, som om det inte gick att vara alla de sakerna OCH ha Asperger. Eller, okej, det är det också. Men det jag tänkte skriva om idag är folk som känner igen sig när jag berättar om de svårigheter jag faktiskt har. Till en början verkar det bara sympatiskt och bra. Några som läser det här kanske tycker att jag är otacksam som klagar över att folk känner med mig. Men det handlar väldigt mycket om sättet det görs på. En del använder egna erfarenheter för att se liksom åt vilket håll på kartan de ska rikta sympatin. Andra likställer erfarenheterna helt, och då blir det bara fel.

Jag kan bjuda på två exempel med mig själv för att illustrera. Jag har turistat i New York med väldigt ont i benen efter flygresan. Plötsligt märkte jag hur himla många trappor, och framförallt hur himla många onödiga småtrappor på 3-4 steg det finns överallt. Det gav mig en liten, liten glimt in i världen för någon med fysiska funktionshinder, och har hjälpt mig med vad jag ska tänka på gällande de av mina vänner som till exempel använder rullstol. Jag lägger helt enkelt märke till sånt på ett helt annat sätt. Däremot skulle jag aldrig påstå att jag ”vet hur det är” eller prata över deras erfarenheter. Jag har bara lite mer av en riktning på kartan, liksom. Det är att använda igenkänningen på rätt sätt. Men jag har gjort på fel sätt också, många gånger.

Ett tillfälle, som verkligen fick mig att se vad som hände och varför, var för några år sen. Min dåvarande partner hade sagt att han skulle följa med mig på en familjemiddag, men ändrade sig och stannade hemma för att han inte orkade både kollektivtrafikresan och att vara social. Jag blev sårad och irriterad. Jag hade ju också problem med både kollektivtrafik och sociala sammanhang, och jag klarade det ju! Det var inte förrän jag var ur affekt igen som jag insåg att bara för att vi hade samma slags problem, så behöver de ju inte vara på samma nivå alls, eller inte på samma nivå just den dagen. Och så känns det ibland när folk säger att de vet hur det är, eller ännu värre saker som ”men alla tycker att det är jobbigt med kallprat” eller ”men ingen tycker om att planer ändras med kort varsel”. För dem är det kanske jobbigt. För mig, beroende på dagsform, kan det få mig att sluta fungera helt.

Sen kommer det en tredje aspekt på det här som är viktig att tänka på, nämligen de som känner igen sig för att de faktiskt har precis samma svårigheter, som kanske utan att veta om det skulle kunna få och ha nytta av samma diagnos. Så var det för mig. Jag var jätterädd för att trampa på folks tår och säga att jag kanske också hade problem med sociala situationer och med ångest – sen tog jag tag i att få hjälp och det visade sig att jag har Aspergers och generellt ångestsyndrom.

Så vad ska en göra då? Jag tror att det viktiga är att lyssna, både på andra och på sig själv. Använd dina egna erfarenheter för att förstärka andra, aldrig förminska. Var medveten om att samma grundproblem i olika grad av svårighet kan påverka folks liv väldigt olika, och ha respekt för det. Och om du ser dig som neurotypisk men känner igen dig varje gång någon på autismspektrumet pratar om sina svårigheter, kan det vara dags att fundera på om du skulle ha nytta av att själv få en diagnos.

/Alba Lundström Ramírez

Sommarskoj och föreläsningar

 Foto: Pixabay

 

Den här veckan ska vi på förlaget börja med något vi kallar sommarskoj. Varje torsdageftermiddag under sommaren ska vi ha olika workshops, om allt från Excel och skrivande till tygmarmorering och genusvetenskap. Först ut är tillfället om Excel. Jag ser fram emot det och övriga workshoppar. Det ska bli kul att få lära sig nya saker.

Framåt sensommar och/eller höst planerar vi att arrangera frukostföreläsningar med olika teman. Förmodligen ska den första föreläsningen vara i slutet av augusti. Vi hoppas kunna få hit intressanta föreläsare med koppling till vår nisch psykisk ohälsa och funktionsuppsättningar. Mer om detta senare, när det närmar sig i tid. Vi håller just nu på att ska skicka förfrågansmejl till personerna vi vill ska komma hit och föreläsa.  

Vi har fått in många manus till förlaget den senaste tiden. Det verkar som om allt fler har fått upp ögonen för att vi finns, vilket är härligt. Det är verkligen intressant att läsa manusen vi får in. Tack så mycket till er som har skickat in texter! 

Glad midsommar!

/Kristina

Sambodiskussion

Jag och min sambo satte oss ner häromdagen och pratade om vårt förhållande, vad vi tycker är bra och vad vi tycker är lite svårt.
Jag har diagnoserna ADD och Aspergers och min sambo har en odiagnostiserad ADD. Kombinationerna av våra uppsättningar gör att vi förstår varandra väldigt bra, men också att de gör vardagen intressant och ibland lite krånglig.
De fördelar som min sambo tycker att våra uppsättningar för med sig är att i och med att vi förstår varandra väldigt bra gör att vi har lätt till skratt, hur vi accepterar varandra då vi har lärt oss vad som är en diagnosdrag och vad som inte är det, han tycker även att vi tänker väldigt lika.
Jag kunde inget annat än att hålla med. Vi tillåter varandra dåliga dagar, då vi vet att humörsvängningarna går över och kan skifta från dag till dag och att det är okej.

När vi började prata om vad vi tycker är jobbigt sa jag direkt med ett skratt att det är när han inte tar tag i och gör det han inte tycker är så roligt, som städning och diskning. Det som också gör det jobbigt är att när jag inte tar min medicin, så vill jag att saker ska vara gjort direkt, helst igår. Vilket leder ofta till en konflikt som oftast slutar med att han frågar om jag tagit min medicin den dagen.
Det som min sambo tycker är jobbigast är när jag har dåliga dagar så går han in i sina spel, vilket ibland har lett till skuldkänslor för att han känner att han borde göra något för mig men inte vet vad.
Saker som kan vara självklara för min sambo som inte har Aspergers är ibland inte självklara för mig, vilket ibland leder till missförstånd. I efterhand kan vi skämta om vissa missförstånd som blivit och några har blivit inside jokes.
Vi har snart varit tillsammans i sex år och bott ihop i fem, under dessa år har vi som alla andra par testat oss fram med vad som fungerar och vad inte fungerar för oss.

Det knep som vi tycker fungerar bäst för oss när vi håller på att börja tjafsa med varandra så går vi ifrån, gör vårt eget tills vi lugnat ner oss så att vi inte hamnar i ett bråk. När vi lugnat ner oss är vi alltid noga med säga förlåt om vi vet att vi sagt nått som blev fel och pratar om vad det var som hände och hur vi ska kunna lösa det så det slipper hända igen.
Vi hade även en period när vi nästan aldrig umgicks med varandra, då vi lätt blir hyperfokuserade på våra intressen. För att komma tillbaka till rutinen att umgås med varandra satte vi upp en fast dag i veckan där vi bara umgicks med varandra utan störande moment som telefoner (bäst det går, ADD och pilla på saker). Nuförtiden behöver vi inte den dagen längre, men håller ändå i den bara för att den får oss att må bra.
Ett sista tips till alla som har en funktionsuppsättning är att titta upp fidget toys, så slipper man hålla på med telefonen och se ointresserad ut.

/Johanna, redaktionen

Tycker du att det är svårt att läsa och skriva?

Då kanske du har dyslexi. Den här artikeln innehåller exempel på hjälp du kan få om du har dyslexi. När du går i grundskolan, studerar på universitet och på fritiden. I artikeln finns några exempel på hjälpmedel som finns tillgängliga för dyslektiker och lite om hur de fungerar.

I grundskolan och gymnasiet

Skolan har, enligt skollagen, en skyldighet att hjälpa alla elever i den utsträckning det behövs. Elever med dyslexi eller någon annan funktionsuppsättning kan behöva lite extra stöd för att hänga med i undervisningen, vilket de har rätt att få. Rektorn på skolan ska se till att elevers behov av särskilt stöd utreds och att skolan gör ett program för åtgärder. Det finns speciella, anpassade läromedelsverktyg för personer med tal- och skrivsvårigheter, som talsyntes och ordpredikation. Ordpredikationsprogram föreslår ord medan man skriver. Saida är ett exempel på ett sådant program.

På universitet/högskola

Personer med funktionsuppsättningar ska kunna studera på universitet och/eller högskolor på samma villkor som alla andra. När du studerar på en högskola eller ett universitet har du som har dyslexi rätt till anteckningsstöd. Det innebär att någon, exempelvis en vän, antecknar åt dig på föreläsningar. Du har dessutom möjlighet att få förlängd tentamenstid och få ta del av kurslitteraturen i inläst form. Alla högskolor och universitet ska ha en samordnare för studenter med funktionsuppsättningar. För att få extra stöd måste du kunna visa ett läkarintyg som styrker dina svårigheter.

Talsyntes

Talsyntes som även kallas text-till-tal (eller TTT), är namnet på tekniker som skapar artificiellt tal som efterliknar människans röst. Talet i talsyntesprogram skapas av datorer. Talsyntesprogram kan läsa upp texter på datorer som mejl, information på olika hemsidor, e-böcker och PDF-dokument. Till smarta telefoner finns appar för talsyntes och ordpredikation.

Dyslexitips rekommenderar programmet Tortalk till personer som använder PC.

I en del landsting kan man få hjälpmedelsmjukvara, till exempel rättstavningsprogram och talsyntes, utskrivna av logopeder.

Daisy-spelare

I en daisy-spelare kan du läsa och navigera i talböcker. Det är möjligt att förflytta sig mellan kapitel och rubriker och göra bokmärken i boken med hjälp av spelaren. Du kan bara läsa talböcker i spelaren, inte e-böcker. Det finns många olika sorters daisy-spelare. En del bibliotek lånar ut daisy-spelare. Vissa landstings hjälpmedelscentraler lånar ut daisy-spelare.

Du kan också köpa din egen spelare. Några företag som säljer daisy-spelare:

Iris hjälpmedel: https://www.irishjalpmedel.se/Daisy-sv-1187/pm

Polar print: http://www.polarprint.se/produkter/12/Daisyspelare.html

Text av Kristina Lännström

Bild från https://pixabay.com/sv/

Källor:

https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/sprakstorning/ratt-till-anpassningar-och-sarskild-stod/

https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/las–och-skrivsvarigheterdyslexi/

https://hittalaromedel.spsm.se/malgrupper/las-och-skrivsvarigheter-dyslexi/

http://butik.svensktalteknologi.se/skrivhjalp/saida-ordprediktion

http://www.dyslexi.org/skrivknuten/studera-vidare

https://sv.wikipedia.org/wiki/Talsyntes

http://www.skoldatatek.se/appar-med-mojligheter

http://www.dyslexitips.se/hjalpmedel-datorer

https://www.dyslexi.org/sites/default/files/rattigheter_for_personer_med_las_och_skrivsvarigheter.pdf

http://www.legimus.se/101873/lasa-i-daisy-spelare

 

Redaktionen växer

Påskliljor. Foto: Pixabay.

Det har de senaste veckorna kommit tre nya till redaktionen och snart ska det komma en till. Det behövdes verkligen eftersom en av redaktionsmedlemmarna har blivit vilande och en annan är sjukskriven och därefter ska vara föräldraledig. Det har varit en hög arbetsbelastning på oss få som varit kvar. Nu kommer det förmodligen att bli bättre. Förutom arbetsbelastningen har det ibland känts lite ensamt. Många gånger när jag har varit på jobbet har det bara varit jag och Anna där från förlaget. Någon gång har jag till och med varit själv från förlaget. Ibland är det skönt att vara själv, eftersom man får arbetsro, men ibland underlättar det att prata om vissa uppgifter med andra, få andras perspektiv på dessa och ställa frågor. Och så blir det ju mindre ensamt när vi är fler. De nya medarbetarna verkar trevliga och kunniga. Jag är övertygad om att de kommer att kunna hjälpa förlaget framåt. Hjärtligt välkomna!

Vi har fortsatt att arbeta med Schizofreniförbundets publikation. Anna har hittat ett snabbt tryckeri och vi bör hinna klart med häftena innan deadlinen. Häftena (i form av tryckfärdiga PDF:er) är nu inskickade till tryckeriet, så nu är det bara att hålla tummarna att allt går som det ska och inget drar ut på tiden.

Glad påsk och trevlig helg till er som inte firar påsk!

/Kristina

Visioner och verklighet

När jag såg annonsen från Dynamo Förlag trodde jag knappt att det var sant. Alltså, om en liten kommité av folk som känner mig väl hade satt sig ner med frågeställningen Vad är det perfekta jobbet för Alba? så hade de kommit fram till just det här. Lyckoruset bara förstärktes under intervjun. Här, kände jag, här var äntligen ett ställe där jag kunde få vara precis mig själv, och få utrymme för både den hjälp jag behöver och de fantastiska förmågor jag har fått av min funktionsuppsättning. Böcker har varit mitt liv både som arbete och hobby, och att dessutom få jobba med ett ämne jag brinner för, vilken grej! Det är nästan för bra för att vara sant, tänkte jag, och hörde samma ord upprepas av vän efter vän när jag berättade för dem. Varje gång försäkrade jag dem om att nej, det var precis exakt så här perfekt. Det var för bra för att vara sant. När jag kom in för ett andra möte och blev visad runt, kom det. Den första sprickan i drömbilden. Nålen som stack hål på ballongen. Kapprummet. Det var litet, trångt och ganska opraktiskt, särskilt för någon som kommer direkt från industriarbetets omklädningsrum med egna skåp.

Sa jag att jag har Aspergers? Det har jag nämligen. Och en av sakerna det innebär för mig är att jag målar upp tydliga bilder i huvudet av hur Saker Ska Vara. När det sedan inte stämmer, eftersom saker och människor har en elak förmåga att inte rätta sig efter hur jag vill ha det hela tiden, hamnar jag ur balans. Ibland blir jag arg, ibland blir jag ledsen, ibland kan jag bara rycka på axlarna och gå vidare. Den här gången öppnade sig ett avgrundshål nånstans under mig, och jag lyckades precis ta tag i kanten och hålla mig kvar. För så jobbigt blev det att min perfekta arbetsplats hade något som inte var perfekt. Inte ens något dåligt, bara inte helt optimalt.

Två timmar och två samtal med älskade vänner senare hade jag fått tillbaka balansen igen. Så lång tid tog den den här gången att göra om bilden inne i mitt huvud av hur saker skulle vara. Jag är glad att det hände redan innan min första riktiga arbetsdag. Förr eller senare skulle det ju ändå ha kommit något, om inte kapprummet så något annat. För det här är inte det perfekta drömjobbet. Det här är bara ett riktigt bra jobb på en riktigt bra arbetsplats. Och när jag stöter på saker som inte funkar, antingen för att de är dåliga på riktigt eller för att de bara inte stämmer överens med bilden i mitt huvud, så kan jag hantera det. Även om det ibland tar ett tag.

/Alba

Vårkänslor!

Ute skiner solen och gör solkatter på väggarna. Människor i lite tunnare jackor flanerar förbi med barnvagnar och hundar. Härinne har vi precis avslutat veckans städning. Strax är det dags för ett avslutande möte där vi alla får säga något som vi är stolta över att ha åstadkommit den här veckan. Det kan tyckas egenkärt, men faktum är att det är en väldigt viktig punkt. Det är alltför lätt att glömma de saker vi gör bra, och istället hänga upp sig på det vi är missnöjda med.

Den här veckan har förlaget gjort mycket som vi kan vara nöjda med. Vi har fått igång arbetet med Schizofreniförbundets manual, skickat iväg skisser samt textkorrektur. Feedback har kommit snabbt i retur, och den har varit positiv.  Redaktionen hade sin sista skrivworkshop den här veckan med Mia Ulin, som imponerats stort av deltagarnas texter. Kanske kommer du få läsa dem snart om du har tur. Anhörigprojektet vill redan göra ett tilltryck av handboken för anhörigkonsulenter, vilket känns mycket roligt. Det är många som lovordar den – den är så himla snygg! Om vi får säga det själva.

Vi har haft flera intressanta möten med författare om befintliga manus och nya idéer. Det rasar in arbetsprover från illustratörer, så nog har vi att göra alltid. Vi har två nya stjärnskott på väg in till redaktionen, och flera intervjuer inbokade nästa vecka med ytterligare personer. De är så välkomna, vi behöver fler händer för att ta hand om allt roligt som är på gång.

Så jag avslutar veckan med en fin dikt från vår bok Gränser – en antologi, skriven av Christopher Dwyer. Den har jag haft i huvudet hela veckan. För nu är vi ju där. Äntligen!

Mars april

Vintern blir snart till vår

Snart bryter sjön sin is

Vattnet rullar fritt

Snart sjunger fåglarna

Och vilar på trädens grenar som blivit gröna

Vintern blir snart till vår

Kylan som vi sover i nu

Jagar vi bort med vår värme

Äntligen kan vi måla om stugan

i en trevligare färg

Just nu är vi i mars, på gränsen till april

En del snö är kvar att skotta bort

 

/Anna

Intervju med en person som har ADD

 

När fick du din diagnos?

Jag fick min ADD-diagnos när jag var 14 år gammal.

 

Beror din koncentrationsförmåga på vad du gör? Vad är enklare och vad är svårare för dig att koncentrera dig på?

Ja, koncentrationsförmågan beror på vad jag gör trots att alla människor med ADD har ungefär samma symptom har vi olika intressen vilket leder till att någon kan koncentrera sig bra på sport medans någon annan kan koncentrera sig bra på t.ex. målning. Saker som går bra för mig att koncentrera mig på är träning, praktiska saker, kreativa saker som målning, skapa egna saker, till exempel egna träningsscheman. Jag tycker om att göra saker på mitt eget sätt. Saker som jag tycker är svåra att koncentrera mig på är sådant som inte intresserar mig. Det brukar vara delar av ämnen, till exempel biologi, som jag är intresserad av vissa aspekter av. Men jag läser mig alltså inte in på hela ämnet. De specifika detaljerna som jag har valt ut, som jag är intresserad av, kan jag däremot koncentera mig bra på.

 

Fick du någon extra hjälp i skolan på grund av din funktionsuppsättning? Vilken sorts hjälp skulle du ha velat ha?  

Nej, jag fick ingen extra hjälp i skolan och tror inte att någon speciell undervisning skulle ha hjälpt, för det är intresset som styr och man kan inte tvinga någon att vara intresserad av något. Men det hade varit bra om alla lärare hade skrivit upp nyckelord på föreläsningarna (istället för att hålla låda timma ut och timma in) som jag hade kunnat studera och även fått ta med hem och plugga på, för jag har dåligt minne.

 

Vad tycker du om medicinerna som används mot ADD? Fungerar de?

Jag har inte testat någon av medicinerna själv, men jag har hört att de fungerar så att man kan anstränga sig bättre att koncentrera sig. Jag är själv skeptisk till mediciner och tänker på biverkningarna.

 

Vad tycker du att det finns för fördelar med att ha ADD?

Jag kan fokusera mig väldigt bra på det jag är intresserad av och verkligen gå in i detaljer som jag kommer ihåg otroligt länge. Det leder till att jag blir bra på det jag är intresserad av. Jag är också väldigt kreativ. Och jag har stark kognitiv empati (förstår vad andra känner) och medkänsla.

 

Vad har du för framtidsdrömmar (vad skulle du vilja arbeta med till exempel)?

Jag har sökt utbildningen gymnasieingenjör som är ett fjärde tekniskt år. Efteråt kan man jobba med BVS och CAD. Man är i princip garanterad arbete efter att man har gått klart utbildningen.

 

Om jag inte hade haft ADD skulle jag ha velat bli forskare, men på grund av ADD har jag svårt att studera. Jag funderade även på att studera journalistisk men att det är sådan konkurrens om jobben där gjorde att jag valde en annan bana. 

 

Vad har du för intressen?

Kampsport, träning, skapa egna saker, kreativa saker, redigera spel, praktiska saker som snickeri och annat hantverksarbete, rita monster, döskallar, hajar, pirajor.

 

Vad finns det för nackdelar med att ha ADD?

Det finns egentligen bara två nackdelar: koncentrationssvårigheterna och så att man är väldigt känslig mentalt, nästan för empatisk.

 

Vad tycker dina föräldrar om att du har diagnos?

Mina föräldrar blev besvikna över att jag inte kunde prestera bra i skolan. Men de har medkänsla med sjukdomen och mina svårigheter.

 

Har någon av dina föräldrar någon diagnos?

Nej, faktiskt inte.

 

Vi nischar in oss

I januari började vi med månadsteman i våra sociala medier, i syfte att förtydliga vår inriktning och var vi står i debatten kring olika psykiska och sociala funktionsuppsättningar samt närliggande ämnen. Vi märkte genast ett större intresse för det vi publicerade. Temat i januari var Anhörig, med flera intervjuer. Filmen Victors Bok har setts av många, vilket är jätteroligt!

I februari har det varit Funktionsuppsättningar i skolan där vi bland annat kunnat läsa om Gamification, en metod och ett hjälpmedel för funktionsuppsatta elever att klara undervisningen.  Mars har precis börjat och då kommer vår för månaden ansvariga kollega Kicki djupdyka i temat tillika funktionsuppsättningen ADD. Jag har hört att det ska bli en intervju med en person som har ADD, det ska bli spännande att läsa.

Följ oss gärna på Facebook för att hänga med i det vi skriver om. Längre intervjuer publiceras här i bloggen för den som vill läsa mer.

I övrigt råder febril verksamhet i redaktionen, och fokus ligger på olika manus som vi har fått in, genomläsning av dessa och att ge feedback till de olika författarna. Det är verkligen en konst att veta vilket manus som är säljbart och värt att jobba vidare med. Ibland har vi också olika åsikter, och då kräver det längre diskussioner för att komma fram till vad vi ska svara aktuell författare.

Det som är roligt är att redaktionen hittat sin nisch, och att vi börjar nå ut med den till våra potentiella kunder och författare. Nu gäller det att även hitta till målgruppen och få dem på kroken. Ett ganska utmanande arbete.

Trevlig helg!

/Anna, redaktionen

Praktik på Bonniers Carlsen

Under de senaste veckorna har jag spenderat fredagarna på praktik hos Bonniers Carlsen. Jag har bland annat fått vara med på deras startmöte där de presenterar höstens titlar. En dag var jag med en redaktör som har hand om ungdomsböcker. Tillsammans med henne deltog jag i en workshop där hon, tillsammans med andra redaktörer, läste upp sina säljtexter och fick feedback från de andra deltagarna. Jag fick också läsa nya inkommande manus och kommentera dem.

Vid de senaste två tillfällena har jag arbetat med deras Pixi-böcker. Jag har fått vara med i ett möte med en illustratör där vi tittade på hennes bok som snart är klar, och diskuterade några finjusteringar. Sedan fick jag i uppdrag att omvandla LättLäst-böcker till Pixi-böcker. Det handlar om att försöka få ut kärnhistorien och ta bort det som inte känns lika viktigt. En Pixi-bok har färre sidor så därför kan inte alla bilder vara med. Efter det fick jag välja en av böckerna och lägga in text och bild i InDesign-mallen för Pixi-formatet. Jag lärde mig mycket genom att själva få klippa och klistra i programmet samt skala bilderna så att de passade det nya formatet. Jag ser framemot att se ”min” Pixi-bok i bokhandeln framöver.

Målet med praktiken är att jag ska få en övergripande bild över vilka roller det finns på en stor redaktion, så nu bär det vidare mot nya handledare som ska visa mig deras arbete. Jag trivs mycket bra hos Bonniers Carlsen och varje fredagseftermiddag som jag går därifrån så längtar jag till nästa gång!

/Ida

 

Skrivkurs om att skriva säljande med mera

 

Mia Ulin till höger, Kristina Lännström till vänster

 

I måndags (30/1) hade vi för första gången Mia Ulin från Apostel på Dynamo. Hon föreläste bland annat om varumärken, lovemark och målgrupper. Vi fick även göra skrivövningar och diskutera. Det blev tre lärorika och intressanta timmar. Vi fick en läxa att göra tillsammans till nästa tillfälle. Jag ser fram emot nästa kurstillfälle och att få använda de nya kunskaperna i arbetet på förlaget. Tack så mycket Mia!

 

Annars så ångar arbetet på förlaget på som vanligt, med möten och uppgifter. Här finns det alltid något att göra. Om ens individuella uppgifter skulle ta slut så har vi en lista med uppgifter på vår drive, där man kan välja efter tycke och smak.

 

/Kristina

 

 

Sepehrs första dagar i förlaget

Hej! Sepehr Sepahi heter jag, och är 20 år. Jag kommer från Masmo och är ny i förlaget. Jag har arbetstränat i 2 dagar. Mina dagar har varit mysiga och jag har blivit bemött på ett väldigt bra sätt. Alla här är snälla mot mig och jag tycker att arbetsmiljön är väldigt bra. Min arbetsträning innefattade av att ta in information om redaktionen samt att hjälpa till i köket genom att bl.a. skala potatisar.

Anledningen till att jag valde att arbetsträna på Dynamo var för att jag drogs till design då det är någonting jag har alltid varit bra på och vill utvecklas inom. Jag ser fram emot mina kommande dagar, projekten och vill lära mig nya saker inom design och dessutom att skriva.

/Sepehr

Intervju med Ingrid Lindholm, Anhörigprojektet

Vi har fått äran att intervjua Ingrid Lindholm, projektledare på Anhörigprojektet.

Hej Ingrid. Vad är Anhörigprojektet?
”Anhörigprojektet verkar för att förbättra anhörigas situation, oavsett vilken form av psykisk ohälsa det handlar om. För att göra det jobbar vi mot psykiatrin, politiker, media samt samverkar med intresseorganisationer inom psykisk ohälsa.”

Vad är det huvudsakliga målet med Anhörigprojektets arbete?
”Att uppmärksamma anhöriga till personer med psykisk ohälsas situation och försöka hitta vägar för att underlätta och stötta anhöriga och yrkesverksamma på bästa sätt.”

Hur kan man stödja er på Anhörigprojektet?
”Just nu har vi en kampanj som heter ”Vem hjälper den som hjälper”. Man kan gå in på vemhjalper.se och skriva på vårt upprop för ett bättre anhörigstöd. Sedan tror vi att samhället blir bättre både för dem med psykisk ohälsa och dess anhöriga om vi alla pratade mer om hur vi mår. Att vi vågade berätta på fikarasten att ens partner är deprimerad eller berätta om sin syster som har schizofreni eller sin egen psykiska ohälsa. Detta leder till att fler förstår att alla mer eller mindre drabbas. Vanliga siffror är att 3 av 4 antingen är anhöriga eller har en egen psykisk ohälsa.”

I slutet av januari kommer er bok Handboken för Anhörigkonsulenter- att stötta anhöriga till personer med psykisk ohälsa. Varför valde ni att göra den boken?
”Bakgrunden till att vi bestämde oss för att göra den här boken var att vi såg ett stort behov av information och kunskap angående anhöriga till personer med psykisk ohälsa hos anhörigkonsulenter. Många vittnade om bristande kunskap och svårigheter att hantera situationer till personer nära någon med psykisk ohälsa.
Vi bestämde då att göra en bok för alla som jobbar med den här målgruppen och behöver mer kunskap i frågorna. Sedan är anhörigkonsulenter en väldigt anonym men mycket viktig yrkesgrupp som många anhöriga inte känner till att de finns, och detta behövs också spridas.”

Vilken är målgruppen för boken?
”Den huvudsakliga målgruppen är anhörigkonsulenter eller anhörigstödjare. Men den är även för alla som kommer i kontakt med anhöriga och vill lära sig mer om anhöriga och psykisk ohälsa. Det finns många yrkesgrupper som har visat intresse för den och vi hoppas att den sprids brett inom kommun och landsting och inom högskoleutbildningar i vård- och omsorgsyrken.”

Om man är intresserad av att köpa boken, hur går man tillväga?
”Boken kommer att så länge projektet pågår att vara gratis. (såvida man inte beställer ett större antal) Den kommer från och med i slutet av januari gå att ladda ner gratis från hemsidan eller att beställa via Anhörigprojektet.”

Är du själv anhörig?
”Ja, jag är både uppvuxen med psykisk ohälsa i min familj och har flera personer nära mig med psykisk ohälsa. Det är så det ser ut för de flesta av oss och jag pratar gärna om det för att minska den skuld och skam som finns kring psykisk ohälsa. Det mitt eget anhörigskap har lärt mig är att vara ödmjuk inför att livet drabbar oss olika. Vissa har en psykisk ohälsa hela livet, andra under en viss period och andra inte alls. Men det finns ingen som kan gardera sig mot psykisk ohälsa, på samma sätt som en inte kan gardera sig mot att bryta benet. Livet drabbar och påverkar oss alla på olika sätt.”

 Som anhörig, vad hade du önskat för hjälp av vården?
”Jag önskar dels att vården blev bättre på att inkludera anhöriga (om anhöriga vill såklart) och att fånga upp anhörigas situation och deras mående. Som forskningen visar drabbas många anhöriga själva av psykisk ohälsa. Det behöver samhället och vården bli bättre på; att fånga upp dessa personer som själva är i riskzonen att drabbas av t.ex. depression eller utmattningssyndrom eller annan psykisk ohälsa.”

 

Tack så mycket Ingrid!

 /Ida Larsson

Foto: Ingrid Lindholm

 

 

Planering och gemenskap

I måndags hade vi planeringsdag på Dynamo. Det innebar att alla verksamheter som samlas under Dynamos tak fick träffas och planera tillsammans. Eftersom jag mest arbetar med mina kollegor på förlaget så var det roligt att träffa de som är involverade i Remakebolaget och Demokratipiloterna också.

Vi fick utvärdera de olika verksamheterna genom att skriva positiva och negativa saker på post-it lappar, och sedan sätta upp dem så att alla kunde se. Sedan prioriterade vi de saker som hade skrivits. Efter det valde vi vilket område som vi ville diskutera mer, till exempel lokal eller scheman. I och med det skapades mindre diskussionsgrupper.

Under den något livliga lunchen (på grund av full restaurang) diskuterade vi och kom fram till en del lösningar som vi ville fortsätta arbeta med. Efter lunchen redovisade vi för resten av gruppen och fick även höra vad de hade kommit fram till.

Det kändes bra att samla alla och på det sättet få en större gemenskap. Trots att vi inte arbetar med samma uppgifter så vistas vi alla under samma tak. För att arbetet ska flyta så bra som möjligt så behöver allt runt omkring också flyta. Det kände jag att vi kom ett steg närmare under denna planeringsdag.

/Ida

Saker att se fram emot under 2017

 

Nästa år kommer förmodligen att bli ett lärorikt och roligt men kanske ett lite intensivt år. En del återstår till ett eget företag och förlag, som vi förhoppningsvis ska kunna bli när år tre är slut. Vi har inte kommit fram till vilken företagsform som skulle passa oss ännu men en i redaktionen har fått i uppgift att skriva upp nyttiga saker från mässan Eget företag. Det ska vi följa upp nästa år. Det ska bli intressant.

Vi på förlaget ska även gå på relevanta utbildningar för att lära oss mer. Det ska bli kul.

Därtill har vi fått förfrågan om samarbete med en publikation och fått in ett intressant manus att jobba med.  

Gott nytt år allihop!
/Kristina

Tiden går mot jul

Hos Dynamo förlag går tiden mot jul, ledighet och ett nytt år.

Jag har haft ett lärorikt 2016 på förlaget. Jag började i mars och tiden har gått så snabbt. Jag tänker tillbaka på allt samarbete, intressanta projekt och personer som vi har lärt känna.

Det kändes extra kul att fira med jullunch och marknad här förra veckan. Jag fick spela gitarr till allsången med jullåtar och vi sjöng min favorit Tomtarnas julnatt, även kallad Midnatt råder eller Tipp tapp. Gitarren stämde och det blev julstämning.

/Johan

Julmarknad på Dynamo och våra sociala medier

2016-12-13

Idag har vi haft ett möte om våra sociala medier. Vi pratade bland annat om saker vi kan utveckla och göra bättre. Vårt arbete med sociala medier kommer att få ett lite förändrat upplägg framöver. Förhoppningsvis kommer det att uppskattas av våra följare. Vi vill rikta ett stort tack till de följare vi har och hoppas på många fler följare framöver.

På torsdag 15/12 kommer det att vara julmarknad på Dynamo klockan 16-20. Remakebolaget kommer att ha utställning, det kommer att finnas julfika och mat. Vi kommer att sjunga julsånger och alla som vill får vara med och sjunga. Kom och köp vår fina bok Gränser: en antologi som kommer att finnas till försäljning under julmarknaden. Vi kommer att sälja boken till ett rabatterat pris. Passa på!

/Kristina

Tillbaka på förlaget

img_2444

I veckan kom jag tillbaka till arbetet på förlaget efter tre veckors sjukskrivning (för rehabilitering). Jag välkomnades tillbaka med varma kramar och ord.

Det är otroligt hur lång tid tre veckor är i förlagsbranschen. Arbetet med pågående projekt har kommit långt och nya spännande saker har tillkommit. Jag blir glad och stolt över mina kollegors arbetsinsats. Vi har också fått fint beröm från några kunder och det värmer verkligen, det känns som om vi är på rätt väg.
Nu gäller det bara för mig att så att säga ”hoppa på tåget” igen. Det är inte helt lätt att komma in i arbetet igen, men nu efter några dagar så känns det lättare.

/Ida

PS. Missa oss inte på Schysst jul i helgen (3-4 december) på Sveavägen 41. Mer info finns på http://schysstjul.se/ DS.

 

Provtryck och julmarknad

Denna vecka har fokuset legat på att få in Anhörigprojektets bok till provtryck. Det gör man för att se till så att allt stämmer med format och färger och liknande. Det kan ofta skilja sig mycket från dator till papperskopia. Efter många vändor med korrektur så kände vi att det var dags. Vi bad om att få omslaget med olika färgnyanser för att se vilken vi gillade bäst. Vi skickade in det till tryckeriet på tisdagskvällen och hade provtrycket redan på torsdagen, så här var det snabba ryck. Det är alltid roligt att se hur det man tidigare bara suttit och gjort i datorn blir när man trycker det på papper. Nu återstår bara att gå igenom trycket noggrant (det finns alltid något litet fel någonstans, hur mycket man än korrekturläser och tittar) och gå igenom det med kunden (anhörigprojektet), sen ska boken in på slutligt tryck och då är boken färdig! Äntligen, tycker vi på förlaget!

20161128_113404

På lördag och söndag ska vi dessutom medverka på Schysst Jul, som är en julmarknad för schysst prodocuerade varor. Det håller till i ABF-huset på Sveavägen 41 och har öppet 10-16. Kom gärna förbi där om du vill köpa Gränser – en antologi till speciellt julpris (60 kr). Vi erbjuder även inslagna böcker, perfekt som en julklapp eller gå bort-present.
Det går även att köpa Remakebolagets saker som inkluderar flaggspel, ryggsäckar, mosaikkrukor med jularrangemang och mycket mer.

/Lise

Åh vilken underbar höst!

????????????????????????????????????

Flitens lampa lyser här på förlaget. Vi är aktiva i sociala medier, instagrammar och delar kunskap och evenemang på Facebook. Vi förbereder kampanjutskick, och bearbetar bibliotek och oberoende bokhandlare för att köpa in boken Gränser. Vi har till och med börjat få in beställningar från Bokus. Så himla kul.

I nästa vecka ska Anhörigprojektets handbok vara klar för tryck. Vi väntar just nu spänt på det sista korrekturet för att kunna göra kvarvarande ändringar. Det är verkligen en process att få klart en bok.

Nya bokidéer och manus kommer till förlaget, och det har varit flera veckors diskussion kring dem. Idag har vi träffat författaren till en av dem och diskuterat manuset med henne. Frågan om vi ska ge ut hennes bok går nu tillbaka till redaktionen, medan författaren får fundera över våra önskemål. Spännande, eller hur?

Både idag fick förlaget eloge för sitt proffsiga arbete från två uppdragsgivare, som gärna ställer upp som referenskunder. De har tipsat andra om oss, och vad är väl bättre än den typen av ringar på vattnet? Det banar väg för en ljus framtid.

I början av december ska vi delta i Schysst Jul på ABF-huset i Stockholm. Vi ska sälja Gränser, liksom vår ekologiska fairtrade-kasse. Dessutom kommer det vara möjligt att köpa remakeprodukter signerade Remakebolaget. Kanske blir det också lite juliga rawbollar till salu. Vi får se. Det känns roligt att få vara med i alla fall.

Under tiden att vi håller bokproduktion, kampanjer och annat i luften, pågår även vårt varumärkesarbete kring värderingar, förlagsinriktning, och arbetet med vår affärsplan. I förra veckan var vi på Starta Eget-mässan och lärde oss en del om olika företagsformer och hur man ska tänka som nyföretagare. Det är helt klart mycket att tänka på!

Visst har vi en hel del kvar att göra för att bli ett fristående inkomstbringande förlag, men vi har kommit en god bit på väg.

/Anna

Folder till Ekerö kommun och välkomstmapp till Dynamo förlag

 

img_20161031_145954

Vi har fått foldern vi gjorde på uppdrag från Ekerö kommun på posten. Jag tycker att den blev jättefin. Och jag är glad att vi hann klart med den och att den hann levereras i tid. Trots att foldern är kort och inte innehåller så mycket text innebar den ganska mycket arbete, framför allt layoutarbete. Samtal om vad som ser bäst ut och vad som fungerar enligt givna ramar och därefter utförande och layoutkorrektur.

Just nu håller vi på att göra en välkomstmapp till förlaget. Tanken är att den ska vara till för nya som börjar arbeta på förlaget. De ska läsa i den för att lättare komma in i arbetet och känna sig välkomna. Bland annat ska mappen innehålla en lathund till vår drive, där vi lägger upp många av våra dokument för lagring och enkel åtkomst av alla. Den ska även innehålla kontaktinformation, information om vad som gäller om man behöver ta ledigt och mycket mer. Hittills har jag skrivit alla texter till den. Ida ska sedan göra mappen i InDesign, så att det blir snyggt.

Vi håller därtill på att arbeta med vår hemsida, som innehåller några tomma sidor och flikar, som behöver text eller inaktiveras på något vis så att det inte går att klicka på dem.

/Kristina

Vårt nya redaktionsrum

redrum

Vi har äntligen fått ett eget rum för oss i redaktionen. De senaste veckorna har hela Dynamo (vår arbetsplats) kämpat med ommöblering för att optimera utrymmet, och göra det så bra som möjligt för alla som arbetar där.

I vårt lilla rum har möblerna flyttats runt några gånger för att försöka finna den optimala möbleringen. Vi har satt upp hyllor och har börjat flytta in alla våra böcker, kontorsmaterial och annat smått och gott.

Igår satt jag och arbetade i rummet för första gången. Jag måste säga att det var skönt att kunna stänga dörren och ha vårt eget utrymme. I rummet omgavs jag av våra saker, vår logga och ledord. Det skapade en hemtrevlig, men samtidigt proffsig och inspirerande, miljö.

Jag är övertygad om att vi kommer att komma på många smarta idéer och kreativa lösningar i vårt lilla hörn på Dynamo!

/Ida

InDesign-kurs

Vi på förlaget har haft utbildning i programmet InDesign en gång i veckan. Kursen ska pågå i åtta veckor.
InDesign är det program som vi använder när vi gör layouten för exempelvis böcker eller foldrar. Det är väldigt användbart att kunna det.

Vid det senaste kurstillfället så gick vi igenom hur man kan designa ett bokomslag. Vi började med att snabbskissa fram två skisser. De andra fick låtsas vara kund och välja ut sin favorit. Sedan fick man vidareutveckla sin design och göra småpiffet.

Som alla kanske vet så är bokens omslag en väldigt viktig aspekt när man ska välja en helt ny bok att läsa. Oftast väljer man en bok som tilltalar en estetiskt, om du är ute efter nåt du inte hört om förut. Du kanske inte bryr dig så mycket om hur en bok ser ut om du t.ex. köper kurslitteratur och du måste köpa boken oavsett vad. Därför är omslaget en väldigt viktig del i bokens utseende, och därmed första intryck, och kräver en genomarbetad layout.

Nästa gång man går i en bokaffär eller i ett bibliotek kan man tänka lite extra noga på vad det är för böcker som tilltalar en. Varför är det just denna bok som just jag tycker är snygg? Vad är det egentligen som jag tycker är snyggt med den?

/Lise

indesignkurs

Foto: Elisabeth Hansen

Dynamo!

dynamoblogg-2016-09-27

Demokratipiloterna Dynamo Stockholm är en speciell plats! Alla dessa människor. Alla dessa färger, mosaik och all annan möjlig konst i kaféet och korridorerna. Välkomnande leenden och god mat. Denna underbara verkstad och förlagsverksamhet. Soppa & scen-kvällarna med spoken word. Föreningsaktiva som träffas och diskuterar. Med mera.

Ja, detta är platsen som har förgyllt många personers liv och förhoppningsvis kan fortsätta göra det så länge som möjligt. Vem vet hur livet ser ut i dessa lokaler om 50 år? Kanske är stället fortfarande den viktiga plats som den är idag? Kanske har den levt vidare i andra former? Vem vet? Hur det än blir i framtiden så vet jag att platsen betyder mycket för mig idag.

/Johan

Bokmässan i Göteborg

På fredag eftermiddag bär det av till bokmässan i Göteborg. Temat i år är yttrandefrihet. Efter en tre timmar lång tågresa ska jag checka in på ett hotell. På lördagen ska jag gå på mässan, lyssna på föreläsningar och köpa några böcker (inte för många, då orkar jag inte bära hem lasset). Jag har aldrig varit på bokmässan i Göteborg tidigare och ser fram emot det, men med en slags skräckblandad förtjusning. Att jag inte åkt dit tidigare, trots att jag ända sedan jag lärde mig läsa har älskat böcker, beror dels på att det är långt att åka och dels på att jag blir trött av många intryck. Därför tror jag att det räcker och blir över med en dag på mässan för mig. Jag läste i boken Min kompis Gunnar, som består av ett urval maskinskrivna brev (han har ingen dator) som Gunnar Lundkvist skickat till Nina Hemmingsson, att Gunnar hatar bokmässan. Det står inte uttryckligen varför, men han skriver återkommande om hur han gillar att vara på landet, friden och tystnaden där och favoritkon i hagen intill som han går och matar med äpplen. Så förmodligen beror det i alla fall delvis på mängden människor och allt sorl. Och jag misstänker att jag är funtad på samma vis. Jag hoppas ändå att jag inte utvecklar samma känslor för bokmässan och att lördagen blir rolig och givande. Men om man håller sina förväntningar låga kanske risken att bli besviken minskar.

/Kristina

Stress som förlamar

Som nämnt i tidigare blogginlägg så har vi fått ett uppdrag av anhörigprojektet att göra en handbok för anhörigkonsulenter. Jag är ansvarig för layouten på den här boken. Jag började med att göra exempellayout i tre olika utföranden, från vilka man kunde välja ut favoritbitar ur. Utifrån favoriten så har jag byggt upp mallar och kapitel i inDesign. Nu börjar layoutarbetet lida mot sitt slut, men då återstår mycket av det tidskrävande arbetet, nämligen att gå igenom layouten och kolla efter fel. Det kan man hålla på med i princip hur lång tid som helst, för det finns alltid något litet att anmärka på.

Det har varit ett väldigt stressigt jobb att hinna få ihop hela bokens layout invändigt och utvändigt på 3 veckor. Men jag har lärt mig att när stressen gör sig påmind så får man hitta små ljusglimtar i vardagen. I mitt fall så är det ofta min katt och ett glas juice i trädgården. Ofta så kan man må lite bra av lagom doser stress, det är när det går överstyr som man börjar må dåligt. Jag var tyvärr lite på gränsen där och trippade på tå, men jag har kastat mig i land igen, tack vare mycket förstående kollegor.

/Lise

 

Tillbaka till förlagsarbetet

IMG_20160809_162056

För några av oss var gårdagen (9 augusti) den första dagen på förlaget efter semestern. Jag var en av dem. Jag hade ledigt två veckor, vecka 30-31. Det var skönt att ha ledigt ett tag, slappna av och få lite andra intryck, vara ute på landet, ta sovmorgon, läsa, promenera i skogen och besöka några museer. Men nu känns det trots allt bra att komma igång igen, att träffa de andra redaktionsmedlemmarna och få något vettigt gjort. Vi har två stora projekt på gång, en publikation om Fagersjö och det kollektiva konstverk som håller på att växa fram på en vägg där och ett samarbete med Anhörigprojektet som ska ge ut en handbok för anhörigkonsulenter. Ett annat projekt, som jag har varit involverad i på ett hörn, är att göra vår hemsida funktionell och dessutom någorlunda estetiskt tilltalande. Sidoprojektet med hemsidan är inte riktigt klart. Återstår gör bland annat att lägga till vältagna foton (den suddiga pennan på startsidan ska bort). Och vi jobbar på det.

Bilden är från vårt första redaktionsmöte efter semestern, där vi bland annat gick igenom planeringen av arbetet med Anhörigprojektet.

/Kristina

Mitt första redaktörsuppdrag

illustr1

I juni fick vi vårt första uppdrag. Anhörigprojektet arbetar för uppmärksamma anhöriga till personer med psykisk ohälsa. De ville göra en handbok som ska gå ut till anhörigkonsulenter runt om i landet, och vi fick uppdraget att göra denna bok!
Vi ska göra layouten, illustrera och en massa andra saker innan den skickas iväg för tryck i september.

Det är inte bara förlagets första uppdrag utan även mitt första försök att vara redaktör.
Jag visste inte riktigt vad det innebar att vara redaktör innan, men nu vet jag lite mer. Jag är helt enkelt ansvarig för uppdraget och kontaktperson för såväl de på Anhörigprojektet och för mina medarbetare. I praktiken innebär det en hel del planerande, tilldelning och uppföljning av uppgifter samt mycket kommunikation via mejl och telefon.

I början var det lite läskigt att ha så mycket ansvar, men jag känner att jag växer med uppgiften. Jag får nytta av min naturliga vilja att organisera och det är roligt att vara den personen som alla vänder sig till.
Jag hoppas att vi lyckas göra ett bra arbete och ser framemot liknande uppdrag framöver.

Bilden är från vår brainstorming angående illustrationer till boken.

/Ida

Sagan om Noras återkomst

_MG_8686

Nora vid tangenterna! Jag är tillbaks på Möjligheternas Förlag över sommaren, sist jag deltog i det dagliga arbetet var för ganska precis ett år sedan. Då satt jag ensam med projektplaner och utskickslistor och allsköns upprustning. Och nu händer det grejer minsann! Och så mycket de övriga redaktionsmedlemmarna har lärt sig medan jag varit upptagen med skola! Glad och imponerad blir jag och suger i mig förlagskunskap.

I tisdags åkte redaktionen till Fagersjö och började samla material till vad som ska bli en publikation om mosaikväggen som skapas där (av Remakebolaget i samarbete med föreningen Ett Förenat Fagersjö, samt elever från Fagersjöskolan och sommarjobbare från Fagersjö) och om stadsdelen Fagersjö med dess människor och miljö. Dagen bjöd på strålande solsken och kontrastrika samtal. Jag hoppas, tror och vill att Möjligheternas Förlag – trots att vi bara ”damp ned” bland dem – lyckas producera något som Fagersjöborna känner igen sig i och har glädje av.

NPF-Forum 2016

dynamoblogg-2016-06-21

Onsdagen den 18 maj åkte några av oss i redaktionen till Kistamässan för att bygga upp vår monter inför NPF-Forum 2016, en mässa som inriktade sig på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vi gjorde i ordning vår monter, spikade upp en stor vepa, tejpade upp A3-papper och satte fram bord och stolar med diverse saker på. Under mässan den 19 – 20 maj så fanns vi på plats på mässan, pratade med eventuella samarbetspartners och sålde vår bok ”Gränser – en antologi”. Det kändes kul att vara med där.

/Johan

Spoken word 28/4 2016

dynamoblogg-2016-06-08

28/4 2016 var vi med på ”Spoken word” på Demokratipiloterna, ett evenemang där vem som helst får komma och läsa upp texter, sjunga eller spela instrument inför publik. Jag och Lise satt och försökte sälja böcker under evenemanget. Vi hade goodiebags som hade blivit över från bokfesten beredda. Johan läste upp en dikt som han skrivit som är med i antologin. Han spelade även några låtar på en gitarr. Anna läste upp en av mina dikter. Försäljningen gick tyvärr inget vidare, vi sålde inte en enda bok på hela kvällen. Det kändes lite trist. Frågan blir väl, vad gjorde vi för fel? Var det fel sammanhang, kanske, ett där folk bara dykt upp för att få höra på uppläsningarna och inte var inställda på (och heller inte kunde övertygas) att köpa någon bok. Jag satt i ett hörn på cafét och lyssnade på uppläsningarna istället. Fotot ovan är taget därifrån. Jag tyckte att det var riktigt intressanta och fina texter som lästes upp. Musiken var även den väldigt bra.

/Kristina

Bokfesten 22/4 2016

dynamoblogg-2016-06-07

Det var en väldigt lyckad bokfest som vi fick vara med om den 22 april 2016. Vi hade skapat ett schema för kvällen, redaktionen delade upp sig på olika platser och det fanns olika saker att göra för besökarna. Det var väldigt kul att det kom så mycket folk (ungefär 100 personer). Festen inleddes 15:00 med lite mingel och sedan berättade projektledaren Anna och verksamhetscheferna Helen och Maria om Demokratipiloterna och Dynamo – Möjligheternas förlag. Vid 16:00 var det dags för uppläsning ur boken. Några av författarna fick läsa sina texter. Två gånger under kvällen fick vi lyssna på livemusik av medlemmar från bandet Haffsårkestern. Det bjöds på tilltugg och det fanns mat att köpa. En sak som pågick hela kvällen var dikttävlingen där folk fick skriva och lämna in dikter till oss och så drogs en vinnare i slutet av kvällen. Vinnaren vann en bok. En annan sak som pågick under kvällen var bokförsäljningen. Runt 19:00 så var kvällen slut och efter att ha städat undan så gick vi hem. Några dagar senare så tänker jag fortfarande på hur kul det var att få vara med om den här bokfesten och den tanken lär stanna kvar länge.

/Johan

Min första dag på förlaget

dynamoblogg-2016-04-18

Nyligen (12/4) var jag på mitt första redaktionsmöte på Dynamo Förlag. Inför mötet var jag nervös och befarade att jag bara skulle vara en käpp i hjulet för de ordinarie redaktionsmedlemmarna i deras arbete med den första boken som snart ska komma ut. Men jag oroade mig i onödan. På förlaget kände jag mig välkommen, trots min brist på erfarenhet och kunskap. Ordet jag kom att tänka på redan under mötet och fikarasten var ’hjärtlig’, stämningen var hjärtlig. Alla jag träffade var väldigt vänliga mot mig och tog sig tid att svara på mina frågor. Till och med redaktionsmötet, som i övrigt var späckat med information och göromål, bröts ibland av med vitsar och glada utrop, bland annat över att pennorna redaktionsmedlemmarna beställt med förlagets logotyp på blev så fina.

Hjärtligheten innebar dock inte att någon, vare sig redaktionsmedlemmarna eller föreståndarna, gjorde avkall på den professionalism och kompetens som jag upplevde att alla jag träffade på förlaget både utstrålade och i tal och handling uppvisade. Det märktes tydligt att redaktionen förstod vad den höll på med, även om jag inte hängde med på allt. Men jag hoppas få göra praktik på förlaget över sommaren och lära mig mer om förlagsvärlden.

Jag ser verkligen fram emot bokreleasefesten 22 april, som jag är säker på kommer att bli underbar!

/Kristina

Boksläppet närmar sig

dynamoblogg-2016-04-10

Om ett par veckor är det dags för boksläpp av boken Gränser, och i dagarna har inbjudan gått ut brett. Vi hoppas på många besökare på festen. Förutom högläsning ur boken blir det musik, mingel och skrivartävling.

Det har verkligen hänt massor de senaste veckorna. Det har varit allt annat än lätt att få boken ur händerna, då omslaget har haft fel format några gånger. Alla avtal har till slut blivit påskrivna efter en del jagande, och de allra flesta arvoden utbetalade. Vi är lite sena med att få planschen tryckt, men det sker kommande vecka. Parallellt med bokens färdigställande har redaktionen jobbat med kampanjer som ska skickas ut till skolor och organisationer. Vi hoppas hitta framtida samarbetspartner och kunder på det sättet.

Vi har även en hektisk vår framför oss med Litteraturmässan, NPF-forum och Dieselverkstan m.m. På Litteraturmässan insuper vi hur andra förlag gör, och jag kommer ge redaktionen i uppgift att hälsa på i olika montrar osv. Det blir trevligt att se hur etablerade förlag säljer sig själva och sina titlar. På NPF-forum har vi vår egen monter, och då kan det vara bra med lite tips från hur andra gör.

På Dieselverkstan blir det försmak från boken, då den är ett par dagar före boksläppet, och så berättar vi förstås om förlaget. En annan sak som är på gång är Spoken Word i samarbete med Demokratipiloterna, som följer temat på boken; Gränser eller gränslöst. Det blir nån vecka efter att boken är släppt.

På återhörande, och önskan om bra start på arbetsveckan /Anna, projektledare

Vårkänslor på redaktionen

dynamoblogg-2016-03-24

När första fikapausen kan tas ute i solen måste det väl räknas som vår? Så känns det i alla fall för mig. Våren är förändringens och växandets årstid och jag tycker det passar fint in på vår arbetsprocess under projektet. Under höst och vinter har vårt frö- antologin- legat och grott och formats och lagom till våren kommer det blomma ut och visa sig i sin fulla prakt!

Vi arbetar på många fronter just nu. Boken är på tryckeriet och det sista med format och provtryck sker i detta nu, det är mycket som ska stämma för att boken ska blir bra. Samtidigt jobbar vi för fullt med planerna inför bokfesten den 22 april. Det ser ut att komma en hel del av våra duktiga författare och illustratörer, och festen blir säkerligen full av roliga upptåg och spännande möten.

Jag arbetar mycket med marknadsföring just nu. Vilka är våra kunder? Hur når vi dem? Hur säljer vi in våran bok? Jag har skrivit flera pressmeddelanden och förbereder kampanjer för att nå kunderna. Det har blivit tydligt för mig att arbetet med boken inte slutar med bokfesten, tvärtom.

Snart går vi på redaktionen på några dagars påskledighet innan vi sätter igång igen efter helgen.

Glad påsk! /Ida

Min första tid på förlaget

dynamoblogg-2016-03-17

Hej, jag heter Johan och har börjat praktisera på Dynamo – Möjligheternas Förlag från och med den 1 mars 2016. Min tid på förlaget har innehållit flera saker hittills. Jag har bland annat fått läsa igenom gamla rapporter där det står vad förlaget har gjort fram tills nu, kopiera papper och vara med på möten tillsammans med de andra trevliga personerna. Jag har även fått skriva en dikt som ska vara med i den första boken som ska ges ut! Dikten heter ”Leva” och vad den handlar om får du veta om du läser vår kommande bok ”Gränser – en antologi”. Jag känner mig väldigt välkommen på förlaget och trivs jättebra.

Här uppe är en bild från när vi gjorde vår logga i mosaik.

/Johan

Sista detaljerna med boken

Vi är verkligen inne i slutskedet med vår antologi nu! Layouten för innehållet är färdigt och vi har några beslut att ta för omslaget. Det som snurrar i våra huvuden just nu är vad boken ska heta, hur omslaget ska se ut och vad som ska stå på baksidan. Det är en svår men rolig utmaning att kombinera allas åsikter och samtidigt försöka göra boken så tilltalande som möjligt för framtida kunder.

En annan sak som diskuteras i redaktionen är hur stor upplaga vi ska trycka. Vi försöker ta hjälp av vår kunniga referensgrupp för att få en fingervisning om hur många böcker som kan gå åt.

Så alldeles snart är det dags att skicka iväg vår allra första bok till tryckeriet! Det ska bli så spännande att få se slutresultatet och kunna bläddra igenom alla fantastiska bidrag.

/Ida

Arvode istället för royalty

Hej

Vi fick nyligen frågan av en medverkande konstnär varför vi betalar ut ett engångsarvode istället för royalty, så vi tänkte att det är intressant för fler att veta om så därför tänkte vi svara på den frågan öppet, här följer svaret:

 

”Vi står för tryckkostnader, marknadsföring, distribution, m.m, och har i denna utgivning beslutat att ge ett engångsarvode till våra författare och illustratörer istället för royalty. Den eventuella vinst som vi får efter att utgifterna i samband med produktionen har täckts (layout, tryck, marknadsföring, distribution, löner) tillfaller förlaget, ja, och framtida bokproduktioner. Det är alltså inget som tillfaller någon privatperson. Vi hoppas kunna göra fler outgivna författare glada genom att publicera deras verk, men till det behövs också pengar. Och vi hoppas åtminstone under projekttiden kunna undvika att ta betalt av outgivna författare, som andra förlag gör. Dessutom gör vi bedömningen att en eventuell vinst som görs på den här upplagan under dom här två åren blir tämligen liten som dessutom i så fall skulle delas på 32 personer. Vi har svårt att tro att det skulle nå summan på 1500 kr.”

 

/Lise

Vi jobbar med layouten

dynamoblogg-2016-02-11

Hejsan!

Vi har fått tillbaka layouten av antologin. Vi tittar igenom den och finslipar upplägg på materialet.

Varje illustration kommer få ett eget uppslag. Illustrationen kommer att läggas på höger sida, eventuell text som hör till läggs på föregående vänster sida.

Många texter och illustrationer behöver redigeras och läggas om, i första hand behöver de flyttas längre ner på sidan.

En av författarna fick sina två dikter placerade på varann i samma uppslag, det behöver ordnas om.

Vi mailar även författare/konstnärer om vi har frågor eller vill ändra något i deras verk.

Titeln på vår antologi har vi börjat spåna på.

 

Superspännande! Vi är på gång, nu kör vi!!

/Christopher

Bidragsordningen sätts

 

dynamoblogg-2016-01-11

Att bestämma ordningsföljden i boken har engagerat alla. Vi bestämde oss för att skriva upp var och ett av bidragen på postit-lappar i olika färger och gå igenom varje bidrag för sig för att skapa en dynamisk ordningsföljd. Det får inte vara för många bilder, långa texter och dylikt direkt efter varandra. Vi tror att vi har kommit fram till en bra följd, men såklart kan saker och ting ändras efter tidens gång. Nu återstår en del korrande av texter och att skicka in allt till layoutaren som ska skapa hela bokens utseende, sedan ska boken in till tryck. Äntligen!

Hur vi gör en bok

Efter gångna veckor har vi på redaktionen fått djupare lärdom i hur det är att göra en bok, rent praktiskt. Vi har mött tre olika förlag med många hundra böcker i bagaget och dom har gett oss flera handfasta tips i hur man faktiskt går till väga. Det ligger mycket arbete bakom varje bok, men det viktigaste och mest tidskrävande är kanske inte det som man kan tro.

Hur vi gör en bok:

  1. Skapa en redaktion och ett kontor: Kontakta människor som du tror vill jobba med den här boken, intervjua dessa och välkomna dem till projektet. Köp in alla verktyg som behövs, tex datorer och böcker.
  2. Samla in ett material: Detta innefattar att kontakta skribenter, illustratörer, fotografer, osv, för ett eventuellt material till en bok. Där ingår att göra en affisch/annons för spridning till både skolor och allehanda internetsidor. Ett visitkort så dom vet var dom ska vända sig. Vi har startat upp flera olika mailadresser, hemsidor, facebook-sidor. Detta för att materialinsändare ska veta vem dom ska kontakta, och vem dom har kontaktat.
  3. Sortera ut vilka bidrag som får stanna: läs igenom allt som kommit in. Diskutera fram vilka som är bra. Korrekturläs allt. Kontakta alla bidragsgivare med eventuellt goda nyheter. Kontakta dem vidare angående korrekturläsningen och andra praktiska saker.
  4. Göra en layout för boksidor och bokomslag: ha inDesign-kunskaper och layout-kunskaper.
  5. Skicka in boken till provtryck: skicka in boken i PDF-format till tryckeriet. När boken kommer tillbaka från provtryck, kolla så att allt stämmer överens med hur man tänkt sig.
  6. Skicka in boken till slutgiltigt tryck!   
  7. Marknadsföring och försäljning av boken: här skulle man kunna skriva hur mycket som helst, eftersom att det finns kanske tusen sätt att marknadsföra och tusen sätt att sälja böcker på. Det behövs även ett ISBN-nummer för distributionen av boken och som krävs för att man ska få sälja en bok i bokhandeln.

/Lise

En månad går fort!

dynamoblogg-2015-12-02

Mycket har hänt sedan sist. Vi har fått en ny logga skapad av Nora, en av redaktionsmedlemmarna. Den representerar öppenhet, möjligheter, mod och fantasi. Det ligger hårt arbete bakom den, och en hel del diskussioner, men vi föll alla för den öppna boken. Så, efter diverse mindre uppdateringsförslag så är den äntligen färdig. Tack Nora!

Vi har hunnit med att träffa tre olika förlag: Sphinx, Kartago och Olika. Alla med olika inriktning och bakgrund till varför de startades. Mycket intressant. Vi har lärt oss massor och redan applicerat en hel del på vår egen utgivningsprocess. Vi har bland annat fått insikten att det är bra med en nisch och att jobba stenhårt på den, för att få plats i bokförlagshavet. Något annat vi lärt oss är att vår bok behöver ett ISBN-nummer och det beställs från Kungliga Biblioteket. Det finns också eoner att ta rätt på när det gäller distribution, och vi har fått många bra tips från framförallt Sphinx och Olika förlag om detta. På Kartago pratade vi mycket om vikten av bokförsäljningsevent och hur man ska tänka när man har releasefest. Eller bokfest som vi valt att kalla det. Så, allt från stort till smått är viktigt vid utgivning.

I förra veckan avslutade vi det första urvalet av bidrag, och skickade i samband med det ut ett kompletterande upprop efter framförallt fler illustrationer och seriestrippar. Manusstopp den 22 december.

I det första urvalet fick vi in ett 40-tal bidrag av hög kvalitet. Framförallt dikter och noveller. Under tiden att vi väntar på att få in nästa hög med bidrag så jobbar vi med författarkontakter, redigering av texter, avtalsskrivning, research kring distribution, marknadsföring, och annat som gör livet värt att leva i bokförlagsbranschen. 🙂

/Anna, projektledare

Vi jobbar på

Förra torsdagen var vi med för andra gången i Radio Totalnormals radiosändning. Första gången så lades det in en liten informationsnotis om att vi fanns och nu till andra gången så spelade några i redaktionen, samt vår gäst Pelle, in en liten annons som klipptes ihop och sändes. Bifogad är ljudfilen från hela radiosändningen. Tack Radio Totalnormal för annonsplatsen!

http://www.radiototalnormal.se/2015/10/23/torsdagens-sportsandning-nu-pa-soundcloud/

Igår hade vi redaktionsmöte och vi bestämde t.ex. att formatet på boken ska vara ett dansk band i A5. Under gångna veckan har vi mejlat skolor för att sprida budskapet om vår existens, vi har testat trello, vi har gjort klart det sista i en föreläsningsserie med 3 inbokade föreläsningar som äger rum under november, och vi har även börjat skriva en pressrelease. Vår annons som legat ute digitalt hittills kom också tillbaka färdig från tryckeriet. Nu påbörjas arbetet med att tapetsera stan med vår nytryckta affisch! Tiden börjar löpa mot sitt slut när det gäller manusstopp och det ska bli spännande att se alla bidrag som kommer in.

Det har också kommit till vår vetskap att ett kontrakt eller avtal bör tas fram för att vi ska få använda bidragen som kommer in på bästa sätt. Det är väldigt spännande att sånt som man inte ens tänkt på, skapar fler arbetstillfällen.

/Lise

Nu händer det massor!

Det är mycket på gång i redaktionen. Flitens lampa lyser. Nora håller på att finslipa på vår logga. Ida jobbar med att bjuda in kändisskribenter för att ge lite krydda till vår antologi. Lise arbetar med en föreläsningsserie för redaktionen, för vår förkovran. Oishi skriver brevmallar till refuserings- och tackbrev. Och Christopher organiserar hur vi ska bolla egna texter sinsemellan. Mari är taggad att komma igång med att skapa mallsidor i InDesign, men först måste delar av redaktionen lära sig programmet. En workshop är på gång i nästa vecka, och sedan är det bara att sätta tänderna i layouten.

Vi har haft över 1200 visningar på vår lilla annons på Facebook och redan flera bidrag inkomna. Det är härligt att se hur det går framåt.

/Anna, projektledare

Vill du vara med i vår antologi?

dynamoblogg-2015-10-07

Nu har vi börjat distribuera vår inbjudan, som Lise har gjort, till skribenter och andra kreativa människor som vill ge uttryck för något de förknippar med GRÄNSER i vår antologi. Redaktionen har fått göra en utgivningsplan som sedan uppdaterats vartefter vi ser hur arbetet fortlöpt. Nästa milstolpe är manusstoppet den 5 november då vi hoppas att vi fått in massor med bidrag till antologin (men inte för mycket förstås).

Christopher skapade en Facebook-sida för projektet för en vecka sedan ungefär och vi har redan över 60 gillare. Det känns kul.

I förra veckan var vi på studiebesök hos Papertalk, ett tryckeri ute i Midsommarkransen. Vi fick massor med matnyttig information om hur det går till att trycka en bok, om upplagor och format. Vi fick känna på olika papper, på bestruket och obestruket, och titta på de olika skrivarna som finns. Det är en hel ny värld av termer som dyker upp.

Vet du vad falsa, bigar och mjukpärm är för något? Nä, det visste inte vi heller när vi kom dit. Men falsa är att vika, och bigar är själva inbuktningen i pappret som vikningen görs i. Det finns en maskin som bigar pappret före falsning. Mjukpärm är lite som en pocket, fast något större i formatet.

Om några veckor kommer Emma Lundenmark från Radio Total Normal och berättar om när hon gjorde en antologi. Det ska blir roligt att få höra hur det gick till.

//Anna, projektledare

Nu är det avgjort!!

Nu har redaktionen bestämt sig för vilket temat för kommande antologi blir. Gränser. Temat kommer skribenter och illustratörer få tolka fritt. Redaktionen kommer bjuda in unga människor som vill att skapa något till boken. Formen kan vara allt från dikt till novell, krönika till reportage, seriestrip till illustration. Till nästa redaktionsmöte har medarbetarna fått olika uppgifter. Ida ska jobba på en annons och texten till den, Christopher ska knåpa vidare på Facebook-sida och -inbjudan som Nora påbörjade i somras.  Mari ska kolla upp hur mycket det kostar att trycka en bok. Lise ska skriva rent mötesanteckningar, prata med sin kontakt på ett av Sveriges största förlag, och spåna på en föreläsningsserie för redaktions- och referensgruppens gemensamma förkovran. Alla ska researcha kring hur omfattande en antologi kan vara och samla in minst tio kontakter som de vill skicka vår skribentförfrågan till.

Ni ser vad mycket som kan komma ut ur bara ett möte på några timmar. Jag ser redan fram emot nästa. Vi kan, vi vill, vi törs!

/Anna, projektledare

Detta har hänt sedan sist

dynamoblogg-2015-09-01

I början av juni hade redaktionen sitt första möte, och där diskuterade vi olika teman till vad som kommer bli förlagets första antologi. Många fina temaförslag togs upp, och gruppen hade svårt att bestämma sig. Vi beslutade att vänta tills efter sommaren med att bestämma vilket det skulle bli.

För att bli inspirerade till höstens arbete så spånade gruppen fritt kring vad som behövs för att starta ett förlag och för att ge ut en bok. I början var det lite tyst kring bordet, men sedan kom alla igång. Allt skrevs ner på tavlan.

Redaktionen är fylld av kreativa krafter, och under sommaren har vi kunnat ta del av en av dem till större del. Nora har gjort praktik på Dynamo under sommaren och jobbat till största del med förlaget. Hon har hunnit med massor. Gjort lista med förslag på hur vi hittar skribenter, skrivit projektplaner på sina förslag, gjort utskickslistor, påbörjat förslag på Facebook-upprop/sida för förlaget, m.m. Dessvärre börjar Nora i en konstskola i höst och kan inte vara med till 100 % men hon kommer vara med på sin fritid.

Vi har hunnit med att ses ytterligare en gång på sommaren för att lära känna varandra lite mer. Då träffade jag även Rashid som har hjälpt oss att köpa in datorer till förlaget. Nu är vi taggade att komma igång igen och därför har jag just bjudit in till höstens första redaktionsmöte i nästa vecka.

Redaktionen har diskuterat temaförslagen under sommaren på vår Facebook-grupp, och det finns ett förslag som just nu har flest röster. Vi får se hur det slutar.

/Anna, projektledare

Redaktionen tar form

dynamoblogg-2015-06-05

Intervjuerna med de unga som visat intresse för förlaget har gått som på räls, och snart är gruppen komplett. Redaktionsmedarbetaren N är redan igång sedan ett par veckor, och har jobbat med olika idéer för att locka skribenter till oss. Hon har samlat ihop en lista med förslag på hur, och sedan skrivit projektplaner på några av idéerna. Listan kommer vi fortsätta att jobba med i redaktionen.

I nästa vecka kommer N få förstärkning när L börjar jobba mer aktivt i projektet. De kommer då börja veckan med att jobba fram en presentationstexter till Facebook, plansch och annons. De har också fått i uppgift att börja tänka på logga. Därefter försvinner N iväg på semester och L får fortsätta på egen hand.

Just nu håller jag på att knåpa ihop inbjudan till vårt första redaktionsmöte. Det ska bli spännande att möta alla unga samtidigt, och se hur gruppen jobbar ihop. Vi kommer blanda praktiskt och teoretiskt arbete. Dessutom blir det en kreativ övning individuellt och i grupp.

Trevlig helg!

/Anna, projektledare

Möjligheternas tid är här

dynamoblogg-2015-05-17

Den första maj blev vårt projekt verklighet, och det känns fantastiskt! Nu jobbar jag med att samla ihop de unga som ska starta möjligheternas förlag, kontakta referenser, nya och gamla, planera vårt första redaktionsmöte, och bjuda in till referensgruppsmöte i höst, m.m. Det blir en del administration också kring projektplats, sociala medier, tidsplaner och att sätta sig in i hur man jobbar i ett arvsfondsprojekt.

Alla möjligheter breder ut sig, och det känns mycket inspirerande.

/Anna, projektledare